Det var hösten 1991och vi hade precis fått en större ståltrålare på 37,5 meter vilket var 10 meter längre än den förra träbåten.

Vi körde mycket mellan Kattegatt och Östersjön för att finna sill. Vi kunde börja veckan hemma i Kattegatt och fortsätta ner genom Öresund och leta sill på Kriegers Flack söder om Trelleborg. Fick vi inget där så vände vi tillbaka upp igen, så det var mycket körning vissa veckor.

Vid ett av dessa tillfällen så kom vi genom Falsterbokanal och jag hade vakten. Det gick fint genom kanalen och efter Höllviken fyr så siktade jag bort mot den röda bojen norr om Drogden fyr. Vi hade inga digitala sjökort på den tiden utan fick följa med på papperskortet. Det var inga vindkraftverk heller och inte så många bojar som det är idag.

Det jag som oerfaren navigatör inte tänkte så mycket på var den starka strömmen i Öresund som satte oss ganska kraftigt norrut. Så när jag siktade på den röda bojen i Drogden rännan så fick jag hela tiden korrigera kursen mer sydligt.

Jag såg att det började bli nära bojen och samtidigt så kommer där 2 tankbåtar i rännan på väg söderut. Så jag måste försöka hålla på den röda sidan när jag kommer in i rännan. Men strömmen satte oss nordligt och till slut så small det i sidan på båten och jag hade träffat den röda bojen med vår styrbords sida.

De är ganska stora och väger en del så det var en ordentlig smäll när vi kom där i 9 knops fart.

Ja givetvis så kommer hela besättningen uppspringande och undrar vad som hände. Vi gick ut på däck men såg inga skador och när vi tittade akterut så lyste bojen fortfarande. Men jag ville inte fortsätta köra utan tyckte att skepparen Johnny skulle ta över.

Men fick då till svar av honom att han skulle lägga sig på bänken uppe i styrhuset så skulle jag fortsätta köra upp genom Öresund. För om jag inte genast fortsatte köra så skulle oron göra att jag troligtvis aldrig mer ville ha ansvaret på bryggan mer.

Så det var bara att hämta lite nytt kaffe och fortsätta köra. Det var givetvis väldigt nervöst de första timmarna men sedan släppte det.

Skepparen sa att alla gör vi missbedömningar någon gång och så länge inget allvarligt händer så är det bara att fortsätta. Hade jag inte följt Johnnys råd så tror jag inte jag hade varit kapten idag.